Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Mycket väsen för ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Shakspeare har med mycken finhet antydt, att Beatrice och
Benedict, redan före pjesens början, icke äro likgiltiga för
hvarannan; till och med deras käbbel är ett bevis på en
inbördes böjelse.
Sid. 19. Till nästa videträd. En krans af videträdets
blad var förskjutna älskandes symbol. Jemf. längre ned
samma sida.
– En ockrares guldkedja. Rika borgare i London
brukade pryda sig med dyrbara guldkedjor; vanligtvis lånade
de också ut penningar. Jemf. Valter Scotts Nigel.
– Nu hugger ni ikring er, m. m. Lär alludera på
ett ställe i den spanska romanen La vida de Lazarillo de
Tormes.
Sid. 21. Presten Johan. Enligt sagan var han
beherrskare öfver ett ofantligt rike i orienten. Han hade i sitt
slott en trollspegel, som visade honom allt som skedde i hans
rike, och den bevakades af tretusen man. Sjelf uppvaktades
han vid taffeln af sju konungar, fyratio hertigar, trehundrade
grefvar och en oräknelig mängd riddare.
Sid. 22. Jag är solbränd. Jemfr noten till Hamlet
sid. 9.
Sid. 27. Hvad färg på hår han behagar. Öfver det
på Elisabeths tid gångbara bruket att färga hår och bära
löshår skämtar Shakspeare ofta. Jemfr sid. 60.
Sid. 30. Och så rifver hon, m. m. Straxt framföre
dessa ord har öfversättaren hoppat öfver ett par rader, som
innehålla en ordlek, som icke kan återgifvas på svenska. Der
öfversättaren icke tilltrott sig att någorlunda naturligt och
osökt efterbilda Shakspeares ordlekar, der han har tagit för
princip att lemna dem. Så har han gjort på två ställen till
i detta stycke. Han fäster mera vigt vid bibehållandet och
efterbildandet af Shakspeares egendomliga humoristiska ton,
än vid dessa småsaker som mången gång hos Shakspeare
sjelf förefalla temligen trugade.
Sid. 39. Henne får man lof att begrafva, m. m.
Don Pedros mening är: i en brudsäng. Så tolkar
Steevens detta dunkla ställe, och hans tolkning är utan tvifvel
den rätta.
Sid. 41. Bära lyktan. En nattväktare bar utom sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
