Print (PDF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 RICHARD DEN ANDRE.
I, 2.
Som, när han stunden ser på jorden mogen, Skall Ösa
hämdens glöd på syndarns hufvud.
Hert. Är broderskap hos dig ej bättre sporre? Har
kärlek slocknat i ditt gamla blod? Ni, Edvards söner
sju, du sjelf ibland dem, Ni voro som sju kalkar af
hans blod, Sju ädla grenar af en enda stam. Förtorkat
har naturen somliga, Och somliga har ödet huggit af,
Men Thomas, min gemål, mitt lif, min Gloster - En kalk
så ren af Edvards helga blod, En blomstergren utaf
hans kungastam, Är bräckt och all den ädla saften
spilld, Är huggen ned och kronan ligger vissnad För
afundshand, för blodig mördaryxa! Ack, Gaunt! hans
blod var ditt; den bädd, det sköte, Den kraft, den
form, som danat dig, har danat Din bror; och fast du
lefver än och andas, Så är du dräpt i honom: helt och
hållet Du gifver bifall till din faders död, Då så
du ser din arma broder dö, Som var ett aftryck af din
faders lif. Namn det ej tålamod, det är förtviflan; Då
så du låter slå ihjel din broder, Du visar raka vägen
till ditt lif Och lär din mördare att slagta dig. Det
som ar tålamod hos ringa män, Är kallblek feghet inom
ädla bröst. Hör, Gaunt, du skyddar bäst ditt eget lif,
Om hämd du kräfver för min Glosters död.
Gaunt. Guds sak det är; ty den som är hans ombud,
Smord i hans åsyn, helgad med hans fullmakt, Har
vållat Glosters död: om det är brott, Låt himlen
hämnas det, jag kan ej lyfta En vredgad hand emot
hans tjenare.
Hert. O ve, hvar skall jag då min nöd beklaga!
Gaunt. För himlen, enkors tillflykt och försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
