Print (PDF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 &ICHARD DEN ANDRE.
I, 3.
(Till några lorder).
Ät sidan! Kom! Och låt trumpeter skälla, Då vi
förkimne dem hvad vi beslutat. -
(Länge utkallande fanfarer). (Till de båda
kämparna). Kom närmare!
Och hör hvad vi beslutat med vårt råd! Att ej vårt
rikes jord må blifva fläckad Med detta dyra blod,
som sjelf hon fostrat; Och då vårt öga skyr den
dystra syn Af sår, upplöjda af medborgarsvärd, Och
då vi tro att örnbevingadt högmod Och tankar som
till molnen sträfva upp Samt afund som fördrager
ingen like Ha retat er att störa kungens frid, Som
sofver an i landets vagga sött Med barndomsslumrens
lena andedrägt; Och då den hulda nu förjagas kunde
Ifrån vår gräns af trummors vilda larm, Af skrällande
trumpeters kopparklang Och skarpa stålets gny och
vapenbrak Samt komma oss i bröders blod att vada, -
Thy lyse vi er bort från land och rike. - Vår frände
Hereford, ni vid lifsstraff ej, Förrn tio somrar
riktat våra fält, Må helsa dessa sköna länder åter,
Men vandra fjerran biltog-manna-väg.
Bol. Så ske er vilje! Det en tröst dock är, - Den
sol här värmer tyser äfven der; Dess gyldne stråle
räcker ock till mig, Förgyller ock den landsförvistes
stig.
K. Rich. Din dom, o Norfolk, faller tyngre än; Det
nästan smärtar mig att den förkunna: De tröga timmars
flygt skall ej bestämma Din landsförvisnings ändelösa
gräns; Vid hot af dödsstraff jag dig förelägger Ett
hopplöst ord: kom aldrig mer igen!
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
