Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der helga jungfruns son två nätter hvilat:
Det dyra själars dyra, dyra land,
Dyrt för sin ryktbarhet i hela verlden,
Utpaktas nu – jag dör, då jag det säger –
Som ett arrendehemman, som ett torp:
Ja, England, bundet in i praktfullt haf,
Hvars klippors rand tillbakaslår hvart anfall
Af afundsjuka, fuktiga Neptun,
Är bundet in i smälek nu, i fläckar
Af bläck och multna pergamenters band;
Det England, som var vändt att andra kufva,
Har smädeligen kufvat nu sig sjelf:
O, tvådde blott mitt lif den skammen af,
Hur salig vore då min nära graf!
Här kommer kungen, skona dock hans ungdom;
Med fålen rasa ej: han rasar värre.
Hur mår vår ädle frände Lancaster?
Friskt mod, min vän! Hur är det gamle Gaunt?
O, hur det namnet passar för min ställning!
Utmagrad heter Gaunt, så må jag heta:
Inom mig sorgen höll sin stränga fasta,
Och den, med sorgen fastar, magrar snart.
Jag länge vakat öfver Englands dödssömn;
För mycken vaka föder magerhet.
På fadersglädjen led jag hungersnöd,
Jag fick ej skåda sonens anletsdrag,
Och derigenom har du magrat ut mig.
För grafven mager, mager som en graf
Hvars tomma blick blott ben till spis beskäres.
Kan väl en sjuk så leka med sitt namn?
Nej, uselheten gycklar med sig sjelf;
Då du mitt namn vill dräpa uti mig,
Jag gycklar med mitt namn att smickra dig.
Skall den som dör då smickra dem som lefva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
