Print (PDF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BICPIABD DEN ANDRE, II, 2.
25
Gaunt. O, spar mig ej, min broder Edvards son,
För det jag var hans faders, Edvards, son! Det blodet
re’n du, lik en pelikan, Har tappat ut och rusat
dig dermed. Min broder Gloster, ädla, rena själen,
Den himlen f röj de bland de sälla själar, Ar oss
en föresyn, ett giltigt vittne Att du ej räds att
spilla Edvards blod! Så sluta med min sjukdom ett
förbund; Din hårdhet vare tidens krökta lia, Som
mejar en för länge vissnad blomma. Lef i din skymf;
ej slockne den med dig! - En gång dig plage dessa
ord från mig! - Till sängs! Till grafven se’n må
ni mig bära. - Den lefva rnå som kärlek har och ära!
(UtMres).
K. Rich. Och de må dö som pust och krämpor bära;
Du hade båda, båda graf beskära.
YorJc. Ers majestät, tillskrif hans ålderdoms Och
sjukdoms vresighet de hårda orden; Han älskar er,
vid Gud, er håller kär, Som Henrik Hereford, om han
vore här.
IL Rich. Rätt sagdt! Som Hereford! Jag ock älskar
så, Och dervid också det förblifva må.
(Grefven af Northumberland kommer).
North. Min furste, Gaunt förmäler er sin helsning.
K. Rich. Hvad säger han?
North. Nu har han
talat ut;
Hans tunga är ett stränglöst instrument; Ord, lif
och allt är nu förbi för honom.
YorJc. Ack, lide York härnäst en slik förlust! Arm
döden är, men slutar qval och pust.
IL Rich. Fullmoget faller först. Han från oss
går; Hans vandring slutat, vår oss förestår. Nog
härom. - Nu till kriget uti Irland: Vi måste qväsa
de tjurskallarna Som lefva ormar likt der utom dem
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
