Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Er hållning är för djerf och pockande,
Och majestätet lider ej att skåda
En skymt af knot på undersåtens panna.
Ni har ert afsked. När i råd och dåd
Vi er behöfve, skall det sägas till!
(Worcester går)
Ni ville tala.
Ja, ers majestät!
De fångar Percy tog vid Holmedon,
Och dem man utkräft i ers höghets namn,
Ej blefvo, säger han, er nekade
Så tvärt, som man ers majestät berättat;
Men afund eller missförstånd är skulden
Till detta fel, och icke alls min son.
Min kung!
Jag aldrig några fångar vägrat er.
Dock mins jag att, när slagtningen var slut
Och jag af kamp och ilska glödande
Mig stödde matt och flämtande mot svärdet,
Der kom en viss hans nåd så fin och sprättig,
Frisk som en brudgum, rakad nyss om kinden,
Som liknade ett mejadt åkerfält.
Han som en bod-mamsell var parfymerad
Och höll emellan fingret och sin tumme
Svampdosan, hvilken under näsans tipp
Han ideligen stack och drog tillbaka,
Men näsan nös uti förargelse,
När han härnäst kom stickandes igen.
Han ideligen log och snackade
Och, när soldater buro liken bort,
Han kallade dem oförskämda lymlar,
Som buro stygga och malpropra lik
Emellan vinden och hans adels-näsa.
Med mången helgdagsfras och fröken-term
Han sporde mig; bland annat kräfde han
Uppå ers höghets vägnar fångarna.
Mig gjorde kylan uti såren smärta,
Mig plågade hans papegojeprat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
