- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tredje bandet /
108 / 22

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kyp. God morgon, herr Gadshill. Det håller streck hvad
jag sad’ er i går aftons. Här är en landtjunkare från
vildmarkerna i Kent, som för med sig trehundra mark
i guld. Jag hörde honom sjelf säga det i går aftons
vid qvällsvarden till ett af sitt sällskap, en sorts
kontrollör, som också har en hel hop packning med
sig, Gud vet hvad. De äro redan uppe och ha beställt
förlorade ägg; de ge sig genast utaf.

Gadsh. Hör du, om de icke råka ihop med St. Niklas
brödraskap,[1]
så skall du få ta nacken af mig.

Kyp. Stor tack, den vill jag inte ha; den kan du gömma
åt mästermannen, ty jag vet, att du tjenar St. Niklas
så troget, som nånsin en kanalje kan.

Gadsh. Hvad pratar du om mästerman? Skall jag hänga,
så kommer jag att göra två galgar feta; ty skall
jag hänga, så skall gamla sir John hänga, han också,
och du vet, att han inte är något benrangel. Pah! det
fins ännu flere Trojaner[2] till, som du inte drömmer
om, folk, som för roskull behaga göra professionen
den äran, och som, om man skulle titta oss en smula i
korten, för sin egen kredits skull nog skulle ställa
allt till rätta igen. Jag har icke gemenskap med
fot-landtstrykare, långpåkar och sexöre-knipare;
icke med sådana der galna, mustascherade, rödnäsiga
ölburkar, utan med välborna och välaktade,
borgmästare och storfolk, folk, som kan tiga med hvad
de vet, sådana som heldre hugga till än tala, heldre
tala än dricka och heldre dricka än bedja. Men nu
log jag, ty de dyrka ideligen sin skyddspatronessa,
staten, eller rättare, de dyrka henne icke, utan
dyrka sig in i henne och skinna henne, så att det
nog syns att de sko sig.

Kyp. Hvad? göra de sig skor af statens skinn? Månntro
det håller vätan ute i dåligt väglag?

Gadsh. Ja vasserra; rättvisan förstår sig på
smörjan. – Vi stjäla som i en fast borg, tvärsäkra;
vi hafva recept på osynlighets-gräs, man tar oss
icke der man släpper oss.

Kyp. Jag tror, min själ, att ni mer har att tacka
mörkret, än osynlighets-gräset, för det att ni
går fria.


[1] St. Niklas var äfven
tjuf varnas skyddspatron. Jmfr Walter Scotts Ivanhoe.
[2] En eufemism for att betekna
skälmar, tjufvar. Uttrycket förekommer ett par
gånger i Love’s labour’s lost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:47:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/c/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free