Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Henrik den fjerde. Förra delen. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut som om jag hade gråtit. Ty jag måste tala med
passion, och jag vill göra det på konung Cambyses’
maner.[1]
P. Henr. Välan, jag böjer knä.
Falst. Och jag börjar mitt tal: – Aflägsna dig,
du rikets adel!
M. Rapp. Det var, min själ, en kapital rolighet!
Falst. Gråt ej, min drottning; tårar båta föga.
M. Rapp. Ack, du min Gud och skapare, så reputer-ligt
han bär sig åt!
Falst. För Guds skull, lorder, fören ut min drottning,
Ty tårar täppa hennes ögons slussar!
M. Rapp. Ack, så rart! Han härmar de der
luder-komedianterna så bra, som man nånsin vill se.
Falst. Tyst, kära fru ölkanna, tyst, kära fru
tankställare! – Henrik, jag undrar icke allenast
öfver huru du fördrifver din tid, utan också öfver det
sällskap du söker; ty fastän surkullorna växa tätare,
ju mer man trampar på dem, så sliter man dock ut
ungdomen fortare, ju mer man stormar på den. Att du
är min son, det är mig dels din moders ord, dels min
egen förmodan, en borgen för; men framför allt är det
en sakramenskad blinkning i ditt öga och ett fånigt
hängande med din underläpp, som gör mig säker. Om du
nu är min son – ditåt pekar det – om du nu är min son,
hvarföre låter du då folk peka finger åt dig? Skall
himmelens välsignade sol bli en pojke, som skolkar
ur skolan och går och plockar hallon? En fråga, som
aldrig borde sättas i fråga. Skall Englands son vara
tjuf och knipa penningpungar? En fråga, som väl borde
sättas i fråga. Det fins något, Henrik, som du ofta
hört talas om och som många i vårt land känna under
namn af beck; det der becket smetar ifrån sig, efter
hvad gamla skriftställare förtälja, och så gör också
det sällskap, som du umgås med; ty, Henrik, nu talar
jag icke med dig i fyllan, utan i tårar, icke i lust,
utan i nöd, icke med simpelt tal, utan med sorg och
qval: – och ändå är det en dygdig man, som jag ofta
sett i ditt sällskap, men jag vet icke hvad han heter.
[1] Jmfr noten till
M. N. D. sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:47:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/c/0130.html
