Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, lita på, den man är än ej född,
Som utan att få smaka näpst och fara
Så hade frestat hans humör som ni;
Dock ber jag er, försök det ej för ofta.
Ni är för tadel sjuk, min bästa frände,
Och har tillräckligt, sedan ni kom hit,
Försökt att reta hans otålighet.
Mylord, det felet skall ni lägga af:
Låt vara att det stundom är en yttring
Af storsint hug och dristigt mannamod –
Och det är allt som länder er till ursäkt –
Dock är det oftast prof på lynnets råhet,
Vettlöshet, högfärd, oregerlighet,
Förmätenhet och inbilsk egenkärlek.
Det minsta utaf dessa fel beröfvar
En ädling folkets hjertan, sätter fläck
På hvarje dygd, som han kan ha för öfrigt,
Och plundrar dem på deras rätta pris.
Ni lexar bra; Gud signe fina seder! –
Här komma våra hustrur: tagom afsked.
Det är ju riktigt rasande förargligt:
Min hustru kan ej tala Engelska,
Och jag kan icke tala Wales’ska heller.
Min dotter gråter, vill ej från dig skiljas,
Hon också vill bli knekt och gå i fält.
Min fader, säg, att hon med faster Percy
Skall komma efter snart, af er ledsagad.
(Glendower talar med sin dotter på Wales’ska; hon svarar på samma språk).
Hon är förtviflad; hvilken envis slinka,
Som icke låter tala med sig alls!
Ja, jag förstår din blick; den sköna Wales’ska,
Som regnar ned från dessa svällda himlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
