- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tredje bandet /
158 / 72

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. IV, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också fick jag verkeligen de flesta af dem ur
fängelserna. Det fins bara half-annan skjorta i hela
mitt kompani, och den halfva skjortan består af
två sammantrocklade serveter, trädda öfver axlarna
som en häroldskåpa utan ärmar; och skjortan är –
om sanningen skall fram – stulen från min värd i
St. Albans eller den rödnäsiga krögaren i Daintry. Men
det är sak samma; de skola få linne tillräckligt[1]
hvarenda gärdesgård.

(Prins Henrik och Westmoreland komma).

P. Henr. Hur står det till, tjocka Hans? Hur står det till, din rult?

Falst. Nej, se Henrik! Hur står det till med dig,
du tokiga kurre? Hvad fan gör du i Warwickshire? –
Min bästa lord Westmoreland, jag ber ödmjukast om
förlåtelse; jag trodde, att hans herrlighet längesedan
var i Shrewsbury.

Westm. I sanning, sir John, det är hög tid att
jag vore der och ni med; men mina troppar äro redan
der. Kungen, det kan jag säga er, väntar på oss alla;
vi måste marschera hela natten.

Falst. Tyst! var inte rädd för mig; jag passar så
bra på som en katt som skall åstad och stjäla grädda.

P. Henr. Ja, det tror jag, när det gäller att stjäla
grädda; du har stulit så mycket, att du redan blifvit
en smörklimp. Men säg mig, Hans, hvems folk är det,
som kommer der bakefter?

Falst. Mitt, Hinke, mitt.

P. Henr. Jag har aldrig sett så eländiga ynkryggar.

Falst. Tyst, tyst! Goda nog att slå ihjel; kanonföda,
kanonföda! De komma att fylla en graf så bra som
de som äro mycket bättre. Ack, min vän, dödliga
menniskor, dödliga menniskor!

Westm. Men, sir John, mig tyckes likväl att de se
allt för arma och utsvultna ut, allt för paltiga.

Falst. Hvad fattigdomen beträffar, så vet jag
minsann inte hvar de ha fått den ifrån; och hvad
utsvultenheten angår – den ha de icke lärt af mig,
det är säkert.


[1] Man
brukade bleka linne på gärdesgårdshäckarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:47:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/c/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free