Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Percy kommer).
Percy.
Ser jag ej orätt, är du Henrik Monmouth.
Så sagdt, som ville jag mitt namn förneka.
Mitt namn är Henrik Percy.
Godt! Då ser jag
En mycker djerf rebell, som heter så.
Jag prinsen är af Wales, men tro ej, Percy,
Att framgent du med mig skall äran dela.
Två stjernor ej i samma ban sig röra,
Ett England kan ej lida tvenne herrar,
En Henrik Percy och en prins af Wales.
Nej aldrig, Henrik; ty den timma kommit,
Då en af oss skall dö; och gifve Gud,
Ditt rykte vore nu så stort som mitt!
Jag gör det större, förr’n jag skiljs från dig,
Och all den ära på din hjelmhatt blomstrar
Jag plocka vill till krans ikring mitt hufvud.
Jag gitter ej ditt skräfvel längre höra.
O Henrik, du beröfvat mig min ungdom!
Ett bräckligt lifs förlust mig grämer mindre,
Än att från mig du vunnit ärans glans;
Det sårar tanken mer, än svärdet kroppen. –
Dock, tanken är ju lifvets slaf, och lifvet
Är tidens narr,[1] och tiden, som bevakar
All verldens lopp, skall taga slut en gång.
O, profetera kunde jag, om ej
Den kalla dödens murkna hand mig låge
Uppå min mun; – nej, Percy, du är stoft,
En spis för – (Han dör).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
