Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin tungas färdighet till missbruk vände
Att honom likna. Så, i tal och gång,
I lefnadssätt, i fallenhet för nöjen,
I krigskonst och i blodets muntra nycker
Han var en spegel, förebild och lag
För en och hvar. Och honom, detta under,
Bland män gudomlig, – honom öfvergaf ni!
Ni vek från honom, som ej vek för någon?
Så fick han skåda krigets bistra Gud
I ojemn strid och tvangs att hålla stånd,
Der intet utom namnet Hetsporrs klang
Stridskraftigt var. – Så öfvergaf ni honom!
O gör, o gör hans ande ej den orätt
Att hålla edert löfte mera noga
Mot andra än mot honom! Låt dem vara!
Nog stå sig biskopen och lord-marskalken;
Om Henrik hälften haft af deras härsmakt,
Jag skulle hängt i dag vid Hetsporrs hals
Och talt om Monmouths graf.
Förbannelse!
Du plundrar mig på mod, min vackra dotter,
Med nyfödd jemmer öfver gamla fel. –
Jag måste gå att möta fara der;
Den söker annars upp mig annorstädes,
Der jag är mindre rustad.
Fly till Skottland,
Tills adeln och de väpnade bland folket
En smula pröfvat ha hvad de förmå!
Om de på kungen vinna, slut er till dem
Liksom ett refben utaf stål, och stärk
Än mera deras styrka. – Men, för Guds skull,
Låt dem försöka först; så gjorde Percy;
Man tillät honom det; så blef jag enka,
Och aldrig skall jag hinna lefva nog
Att med mitt öga regna öfver minnet,
Så att det gror och spirar himmelshögt
Till hågkomst af min ädle man och herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
