Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så att gemensamt blodsbands käril aldrig,
Om ock man hällde tvedrägts gift deri, –
Hvad utan tvifvel tiden nog lär göra –
Skall blifva läck, – om giftet också sprängde
Så starkt som aconitum! eller krut.
All möjlig huldhet skall jag honom egna.
Hvi är du ej med honom uti Windsor?
Han är ej der; han spisar uti London.
Uti hvad sällskap, kan du säga det?
Med Poins och andra sina umgängsvänner.
I bästa jordmån trifves ogräs bäst;
Och han, min ungdoms ädla afbild, är
Kringväxt af sådant. Derför sträcker sig
Min sorg långt bort om andra sidan grafven;
Mitt hjerta gråter blod, när fantasin
En bild mig skapar af de vilda dagar,
De ruttna tider, dem J skolen skåda,
När djupt i mina fäders grift jag slumrar.
Ty när hans koller mer ej har kapson,
När vilda lustar sitta vid hans rådsbord,
När makt och onda seder komma samman,
O huru blixt-snabot skall hans lidelse
Ej flyga midt i faran och förderfvet!
Min nådigaste konung,
Ni tar på honom helt och hållet vilse;
Prinsen studerar blott sitt sällskap som
Ett främlings-språk; om man vill lära det,
Man måste både skåda och förnimma
De fula orden; och när det är gjordt,
Det vet ers nåd, blir följden ingen annan,
Än att man känner dem och hatar dem.
Så skall ock prinsen i en framtid kasta
Sitt fordna sällskap bort som plumpa uttryck,
Och minnet utaf dem skall bli den måttstock,
Med hvilken andras lefverne han mäter
Förvandlande förflutet ondt till vinning.
Dock ser man sällan biet öfvergifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
