Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej heller att vi lemna något hemma,
Som icke önskar våra vapen seger.
Camb. Aldrig var konung fruktad mer och älskad
Än eders höghet; ingen undersåte
Har minsta omak eller grämelse
Inunder eder spiras milda, skugga.
Grey. Ja, till och med er faders fiender
Sin galla dränkt i honung och er tjena
Med hjertan utaf idel tro och nit.
K. Henr. Vi hafva också skäl till tacksamhet;
Och förr vår egen hand vi skola glömma
Än vedergällningen för nit och trohet,
Allt efter deras värde och förtjenst.
Scroop. Så tjensten skall med stålsatt sena sträfva
Och mödan friska upp sig sjelf med hopp
Att ideligt ers majestät få tjena.
K. Henr. Det hoppas vi. – Min onkel Exeter,
Släpp ut den man, som häktades i går
För hån mot vår person, ty vi besinna
Att öfvermått af vin upphetsat honom;
Då han sig sansat, honom vi förlåte.
Scroop. Ni nådig är, men gör er allt för säker;
Låt straffa honom, herre, ty exemplet,
Om han får onäpst gå, kan locka flera.
K. Henr. O, låt oss ändock vara nådig nu!
Camb. Det kan ers höghet, fast ni honom straffar.
Grey. Stor nåd det är att skänka honom lifvet,
När först han blifvit tuktad allvarsamt.
K. Henr. Ack, edert allt för stora nit för mig
Gör tunga böner mot den arma stackarn!
Får man ej blunda för ett litet fel.
Begånget uti ruset, huru skarpt
Skall man då blicka, när ett högmålsbrott
Väl tuggadt, sväljdt och smält framför oss står? –
Vi släppe lös den mannen, fastän Cambridge
Och Scroop och Grey, uti sin dyra omsorg
Och ömma aktsamhet om vår person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
