Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. III, 6 - Henrik den femte. III, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min lösepenning är min svaga kropp,
Min krigshär blott en svag och sjuklig fältvakt:
Säg honom dock att, med Guds hjelp, jag kommer.
Om Frankrike med än en granne till
Af samma kraft ock stode i vår väg.
Der för din möda, Montjoye! Gå, säg
Din herre, att han noga sig betänker.
Står väg oss öppen, gå vi; hindras vi,
Så färga vi med edert röda blod
Er mörka jord: nu, Montjoye, farväl!
Utaf vårt svar är hufvudsumman denna:
Som nu vi äre, ej vi söka strid,
Ej heller sky vi den som nu vi äre,
Gå, säg din konung det.
Montj. Det skall jag göra. Tack, ers majestät!
(MONTJOYE går).
Glost. De måtte väl ej nu oss öfverfalla.
K. Henr. Vi stå i Guds, men ej i deras hand.
Till bryggan! Nu det lider emot natten;
På andra sidan floden slå vi läger
Och låta dem i morgon bryta upp.
SJUNDE SCENEN.
Franska lägret vid Agincourt.
(Konnetabeln, RAMBURES, hertigen af ORLEANS, DAUPHIN och flera uppträda).
Konn. Pah! jag har den bästa rustning i verlden. – Om det ändå vore dager!
Orl. Ni har en förträfflig rustning, men låt också min häst rättvisa vederfaras.
Konn. Det är den bästa häst i Europa.
Orl. Kan det då aldrig bli morgon?
Dauph. Min prins af Orleans och herr stor-konnetabel,
ni talar om häst och rustning, –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
