Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl.
Nej, såg man maken? Sådant folk jag har!
Kanaljer! Hundar! Ej jag hade flytt,
Om midt bland fienden de mig ej lemnat.
Salisbury slagtar som en rasande;
Han slåss som vore han vid lifvet ledsen.
De andra lorderna, likt svultna lejon,
Framrusade som för att äta opp oss.
Froissard, vår landsman, har förtäljt, att England
Uppfödde idel Olivers och Rolands,
Den tid då tredje Edvard satt på thronen.
Det kan man nu med mera sanning påstå,
Ty Goliather och Simsöner blott
Det sänder nu till strid. En emot tio!
Skinntorra räklar! Hvilken skulle tro,
Att sådant mod och dristighet de hade?
Kom, brytom opp! De äro galningar,
Och hungren gör dem endast ytter värre.
Jag känner dem af gammalt; förr de gnaga
Med sina tänder murarna till grus,
Än de få lust belägringen att häfva.
Jag tror, att deras armar gå med urverk,
Då jemt och samt de hugga och gå på;
Ty annars kunde de ej hålla ut.
För min del vill jag lemna dem i fred.
Bastard af Orleans, trefaldt välkommen!
Mig tycks er blick är mörk och kinden blek;
Har eder sista ofärd vållat detta?
Fäll icke modet, hjelpen står för dörren:
Jag för en helig jungfru med mig hit,
Som af en uppenbarelse från himlen
Utkorad är belägringen af häfva
Och jaga Britten ut ur Frankrike.
Hon gåfvan har af djup profetisk anda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
