Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. I, 5 - Henrik den sjette. Första delen. I, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Talb.
Mitt hufvud surrar som ett qvarnhjul kring,
Jag vet ej hvar jag är, ej hvad jag gör.
Med skräck, men ej med kraft, lik Hannibal,
En hexa drifver våra skaror undan
Och segrar som hon lyster. Så, med rök,
Man drifver bin, och dufvor så, med stank,
Från sina kupor och från sina dufslag.
Vår djerfhet gaf oss namn af Englands hundar;
Nu springa vi som valpar bort och gnälla. (Vapenbrak).
Hör, landsmän! Om J ej förnyen striden,
Så plånen lejonen ur Englands vapen,
Vanbördingar, och sätten får i stället.
Får springa hälften ej så qvickt för vargen,
Ej hästar eller oxar för en tiger,
Som ni för slafvar dem ni fordom tuktat.
(En ny skärmytsling).
Det hjelper ej: – fort in i skansarna!
Salisburys död J hafven på ert samvet,
Då ingen högg ett hugg att honom hämna.
Pucelle har sluppit in i Orleans
Trots oss och allt hvad vi ha mäktat göra.
O, att jag finge dö med Salisbury!
Jag blygs så att jag må mitt hufvud dölja.
Låt våra fanor svaja högt på muren;
Från Englands vargar Orleans är taget. –
Se, så har Jeanne Pucelle nu hållit ord.
Du gudavarelse! Astræas dotter!
Hur skall jag hedra dig för denna framgång?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
