Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Talb.
Ha, ha, ha!
Da skrattar, usling? Snart du jemra skall.
Jag skrattar att ers nåd inbillar sig
Att hafva något mer än Talbots skugga
Att praktisera eder grymhet på.
Är du då icke Talbot?
Jo, det är jag.
Då har jag ock ditt väsen i mitt våld.
Nej, nej; jag är blott skuggan af mig sjelf:
Ni er bedrar, mitt väsen är ej här,
Ty hvad ni ser är blott den sämsta delen
Och minsta måttet af min menniska.
Vet, att om hel och hållen här jag vore,
Så vore min gestalt så jettestor,
Att ert gemak ej mäktade den rymma.
Det kan man kalla gåtokrämare!
Här vill han vara och är dock ej här;
Hur kan en slik tvetalan passa hop.
Det skall jag visa genast.
(Han blåser i ett horn. Man hör trummor och derpå en artillerisalfva. Portarna sprängas upp och soldater tränga in).
Se så, min fru; är nu ni öfvertygad.
Att Talbot blott är skuggan af sig sjelf?
Se här hans väsen, senor, armar, styrka,
Hvarmed han kröker eder upprorsnacke,
Förderfvar borgar, grusar edra städer
Och gör dem öde i ett ögonblick.
Förlåt mitt brott, du segersälle Talbot!
Jag ser, du ej är mindre än ditt rykte,
Och mer än man kan se utaf din skapnad.
Låt min förmätenhet din harm ej väcka;
Det smärtar mig, att jag ej vördnadsfullt,
Så som sig borde, tagit dig emot.
Förskräcks ej, sköna fru, och misskänn icke
Lord Talbots själ så som ni tagit miste
Uppå det yttre utaf hans person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
