Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt sedan Henrik Monmouth kom till väldet –
Jag framför honom stor i rykte var –
Har jag i detta leda fängsel sutit;
Ja, sedan dess har Richard blifvit svärtad,
Beröfvad arf och ära; men nu kommer
Bekymrens skiljedomare, den milda,
Rättvisa döden, allt eländes lisa,
Och släpper mig så huldt ur bojan lös;
Ack, att hans sorger också vore slut,
Och att han vunne så hvad han förlorat!
Mylord, er kära systerson nu kommer.
Richard Plantagenet? Säg, är han här?
Ja, ädle morbror; så er frände kommer,
Den skymfade, nyss ärekränkte Richard.
Sträck ut min arm, att jag hans hals må famna
Och gjuta i hans barm min sista pust.
O, säg mig när min mun hans kind berör,
Att ömt jag der min svaga kyss må trycka. –
Du ljufva qvist af ädla stammen York,
Säg hvi du kallade dig ärekränkt?
Stöd först din gamla rygg emot min arm,
Och, lyftad så, gif akt på min förnedring.
Jag kom i dag om någon sak i tvist
Med Somerset; ordvexlingen blef häftig;
Han brukade mot mig en smädlig tunga,
Och gaf mig stickord om min faders död;
Det tadlet lade band uppå min tunga,
Som annars skulle gifvit svar på tal.
Min goda morbror, för min faders skull
Och vid din ära som Plantagenet
Och för vår frändskaps skull, gif mig besked
Hvarför min far, gref Cambridge, mist sitt hufvud.
Densamma orsak, som mig fängslat, frände,
Och hållit mig min hela ungdomstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
