Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. IV, 4 - Henrik den sjette. Första delen. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucy.
Ett Engelskt svek, men icke Frankers härsmakt
Har nu den ädelsinte Talbot snärjt:
Han räddar ej till England mer sitt lif,
Men dör, förrådd till ofärd af ert kif.
Så kom; jag skickar genast rytteriet,
Och om sex timmar står det till hans tjenst.
För sent! Han re’n är fången eller död,
Ty fly han kunde ej, om ock han ville,
Och fly vill Talbot ej, om ock han kunde.
Om han är död, farväl då Talbot stor!
Er skammen blir, hans namn i verlden bor.
O John, min son! Jag sände efter dig
För att i krigets konst dig fostra upp
Och göra Talbots namn i dig odödligt,
Då saftlös ålderdom och svaga lemmar
Din fader hålla fast uti hans ländstol.
Dock, – hvilka onda, olycksdigra stjernor!
Nu är du kommen till en dödens fest,
Till en förfärlig, oundviklig fara:
Stig, kära barn, upp på min bästa fåle,
Och jag skall visa dig hur du skall räddas
Igenom hastig flykt. Kom, skynda dig!
Är jag en Talbot? Är jag son af er?
Och skall jag fly? O, om min mor ni älskar,
Beskäm ej hennes hederliga namn,
I det ni gör mig till bastard och träl!
Man säga skall: – han är ej Talbots blod,
Som flydde fegt, när ädle Talbot stod.
Fly att mig hämnas, när min död man gråter.
Den som så flyr, han kommer aldrig åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
