Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. IV, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sanct Georg, seger! Fäkten, karlar, fäkten!
Mot mig regenten brutit har sitt ord
Och lemnat oss åt Frankers svärd och mord.
Hvar är John Talbot? – Hvila, andas ut;
Jag gaf dig lif, då det var nära slut.
Du tvefaldt fader, tvefaldt son jag är;
Det lif du gaf mig först, jag mistat här,
Om ej, till trots för ödet, med din glafven
Du gifvit mig ånyo lif vid grafven.
Från Dauphins hjelm din klinga gnistor slog;
Ack, hur i fadershjertat eld det tog
Och tände segerfröjd i blytung arm,
Som slog med ungdomsglöd och krigarharm
Burgund och Orleans och Alençon
Och frälste dig från stolta Gallers tvång.
Bastarden, som din klingas mödom tog,
Den vilde Orleans, och blodet drog
Ur dina ådror, gosse, mötte jag
Och göt med hugg på hugg och slag på slag
Oäktingsblodet ut och sade så
Med stolt förakt: "Vanbördige, hör på,
Jag spiller här ditt usla tiggarblod
Till gengäld för den skära purpurflod,
Som du ifrån min tappra gosse röfvat." –
Att döda honom hade jag ej töfvat,
Men det kom hjelp. – O! du mitt lif, min själ,
Säg, är du trött, min John? mår du ej väl?
O! fly, min gosse. Hvarför dröjer du?
Ditt ridderskap är ju besegladt nu.
Fly för att hämna mig, då jag är död;
En man ej hjelper stort i denna nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>