Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För fram den hexan, dömd till bålets lågor.
Ack Jeanne! Din faders hjerta brista vill.
Har när och fjär jag sökt i alla land,
Och, då jag ändtligen dig lyckats finna,
Skall jag dig se i förtid pinligt dö?
Ack Jeanne, mitt kära barn, jag dör med dig.
Du skrala tiggargubbe! Usla träl!
Jag stammar från ett mera ädelt blod;
Du hvarken är min fader eller frände.
Fy, fy! – Det är ej så, J ädle herrar!
Hon är mitt barn, det vet ju hela socknen;
Än lefver hennes mor och kan bevittna,
Att hon var första frukten af min svendom.
Elända! Vill du neka för din slägt?
Det visar hvilken lefnad hon har fört,
Gemen och ond; så skall den också sluta.
Fy, Jeanne, att du kan så förhärdad vara!
Du är mitt kött och blod, det vete Gud,
Och jag för dig har många tårar gjutit;
Min kära Jeanne, förneka icke mig!
Tig, bonde! – Ni har värfvat denna man
För att min adeliga krona fläcka.
Ja, det är sant, jag presten gaf en krona
Den dag han vigde mig vid hennes moder. –
Böj knä, mitt barn, och låt mig dig välsigna.
Du rör dig ej? Nå, vare då förbannad
Din födselstund! Och måtte all den mjölk,
Som du ifrån din moders spenar didde,
För dig ett dödligt råttgift hafva varit!
Och då du mina lam på bete dref,
O, måtte hungrig varg dig hafva slukat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
