Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
York.
Hon har med Dauphin roat sig en smula;
Jag trodde nog det skulle gå derhän.
Se så! Vi låta ej bastarder lefva,
I synnerhet om Carl är barnafadren.
Ni misstar er; jag har ej barn med honom,
Men det var Alençon som njöt min kärlek.
Hvad, Alençon! den falske Machiavelli!
Det dör, om ock det hade tusen lif.
Förlåten mig, att jag bedragit er;
Ej Carl, ej Alençon, min oskuld röfvat,
Men det var Reignier, kungen i Neapel.
En äkta man! Det var det aldra värsta!
Den flickan hon är god! Hon vet ej sjelf –
Så många voro de – hvem hon skall nämna.
Ja, deraf syns att hon är liberal.
Och ändock är hon obefläckad jungfru. –
Du kona, ungen och dig sjelf du dömt,
Försök ej bedja, ty det är förgäfves.
Så för mig bort; – förbannelse med er!
Må aldrig solen kasta sina strålar
Uppå det land J byggen och bebon!
Må natt omskygga er och dödens skugga,
Tills ofärd och förtviflan drifva er
Att bryta nacken eller nyttja repet.
Spring du i stycken, sjunk i aska ned,
Du helvetets fördömda tjenarinna!
Mylord regent, jag helsar eders nåde
Med fullmaktsbref ifrån min herre kungen.
Ty vet, mylord, att christenhetens stater,
Af ömkan rörda öfver dessa blodbad,
Ha allvarsamt en allmän fred begärt
Emellan Engelsmän och stolte Fransmän,
Och redan nalkas Dauphin med sitt följe
För att om denna sak rådpläga här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
