Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åt garnisonerna i förskott gifvit,
Men aldrig fordrat mina pengar åter.
Rätt väl det skrytet passar er, mylord.
Jag säger sanning blott, så Gud mig hjelpe!
Då ni protektor var, så fann ni upp
För brottslingar en oerhörd tortur,
Och England blef för tyranni beryktadt.
Det är ju kändt att, då jag var protektor,
Barmhertigheten var mitt största fel;
Mitt hjerta smälte vid en brottslings tårar,
Och bön om skoning köpte mången fri.
Så framt det icke var en nedrig tjuf
Och blodig rånare på allmän landsväg,
Så lät jag aldrig lagens skärpa gälla:
Men blodigt mord marterade jag strängt
Och framför tjufveri och andra brott.
För dessa småfel lätt ni hittar ursäkt;
Men större brott man förevitar er,
Som ej så lätt ni reder er ifrån.
Jag häktar er uti hans höghets namn
Och er antvardar åt lord kardinalen
Uti förvar till vidare ransakning.
Det är mitt säkra hopp, mylord af Gloster,
Att ni bevisar att ni saklös är;
Mitt samvet säger: ni är icke skyldig.
Ack, dyre konung, tiden farlig är!
Ty dygden är af ärelystnad qväfd,
Och christlig kärlek utaf groll förjagad;
De falska ränker hafva öfverhand,
Och billighet är landsförvist ur England.
Jag vet, att de mig efter lifvet stå;
Och om min död för Englands lycka kräfdes
Och gjorde slut på deras tyranni,
Så skulle jag med största glädje dö.
Men detta är prologen blott till stycket,
Ty tusen fler, som än ej ana fara,
Ej sluta deras grymma sorgespel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
