Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med lika många prof på dödligt hat
Som gulblek afund har i afgrundshålan,
Att i sin fart min tunga skulle stappla,
Mitt öga såsom stål och flinta spraka,
Mitt hår på ända stå som på en galning
Och hvarje lem af ilskna bannor darra.
Ja, uti detta nu mitt hjerta bruste,
Om jag ej finge lof att dem förbanna.
Förgift dem blifve dryck, och bitter galla
Den största läckerhet som de få smaka!
Cypresser blifve deras bästa skygd,
Och basilisker deras ögonfägnad!
Det ljufvaste de nånsin röra vid
Ormödlegaddar vare; sin musik
I deras öron hväse espingar,
Af ufvars chor ackompagnerade! –
Må alla fasor uti svarta helvet –
Nog, nog, min Suffolk! Du dig sjelf blott plågar:
Och dessa bannor – liksom sol i spegeln
Och liksom bössan, den för starkt man laddat –
Tillbakastöta, drabba blott dig sjelf.
Du bod mig banna; bjuder du mig nu
Att hålla upp? Nå, vid mitt fosterland,
Från hvilket jag är biltog! Nog jag kunde
En vinternatt tillbringa uti bannor,
Om jag ock naken stod på bergets topp,
Der bitter köld ej låter gräset gro,
Och anse allt som en minutens lek.
Jag ber dig, stilla dig; gif mig din hand,
Att jag med sorgens tårar den må fukta.
Må aldrig himlens regn den fläcken skölja
Och tvätta bort min smärtas monument;
(Hon kysser hans hand).
Må denna kyss uti din hand sig prägla,
Och glömme du ej nånsin dessa läppar,
Som andats tusen suckar ut för dig!
Gå nu din väg, att jag min sorg må röna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
