Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvi begråta stundens arma mistning
Och glömma Suffolk bort, min själs klenod?
Hvi sörjer jag ej endast för min Suffolk
Och gråter uti kapp med sunnanmolnen,
Som jord befrukta så som jag min sorg.
Nu gå din väg, du vet att kungen kommer;
Om här han träffar dig, så är du dödens.
Jag kan ej lefva, om från dig jag skiljs;
Och dö hos dig, hvad vore det väl annat
Än få en ljuflig slummer i ditt sköte?
Här kan jag andas ut min själ i luften
Så lätt och ljufligt som ett spenabarn
Som dör med modersbröstet i sin mun:
Men, skild från dig, jag skreke som en galning
På dig och bad dig tycka mina ögon
Och täppa mina läppar med din mun.
Då skulle du min själ i flykten hejda,
Om ej, uti din kropp jag andas den;
Då lefde den i ljuft Elysium.
Att dö hos dig, det vore dö på lek,
Men skild från dig, det vore mer än dödsqval.
O, låt mig stanna, hände hvad som helst!
Bort! Fastän afsked sveder som en frätsten,
Så läker det likväl ett dödligt sår.
Till Frankrike, min Suffolk! Skrif till mig;
Ty hvarsomhelst du vistas här i verlden,
Skall nog en Iris finna väg till dig.
Jag går.
Och tag mitt hela hjerta med dig.
En perla i det sorgligaste skrin
Som någonsin har gömt en dyr klenod.
Likt skepp som splittras vår skilsmässa är;
Här går min väg till döds.
Och min går här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
