Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Tredje delen. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som höll dig kär, kär som sin egen själ,
Har blifvit mördad af den dystra Clifford.
För tio dagar sedan dränkte jag
I tårar denna nyhet; nu jag kommer
Att ännu mera ondt som händt förtälja.
Strax efter slagtningen som stod vid Wakefield,
Der tappre York sitt sista andtag drog,
Kom bud till mig, så fort som bud kan ila,
Om edert nederlag och Richards död.
I London då, som kungens väktare,
Jag mönstring höll, drog mina vänner samman
Och ryckte väl utrustad, som jag trodde,
Emot sanct-Albans drottningen att hejda
Och förde kungen med mig öfverallt,
Ty mina spejare mig hade sagt,
Att hennes fulla afsigt var att störta
Vårt sista parlamentsbeslut, som rörde
Kung Henriks ed och Yorkska husets arfsrätt.
I korthet sagdt, – vi möttes vid sanct-Albans
Och stridde manligen å båda sidor;
Men antingen det nu var kungens köld
Som kylde mina krigsmäns heta mod,
Enär han såg så mildt på krigisk drottning,
Hvad, eller ryktet om Margrethas seger
Och mer än vanlig skräck för Cliffords stränghet,
Som dundrade om fångars blod och mord,
Det vet jag ej, men sanningen är den,
Att deras klingor flögo kring som blixtrar,
Men våra släpade som ugglan vingen
Och föllo som den lata tröskarns slaga
Så sakta ned, som fölle de på vänner.
Jag muntrade dem upp med rättvis sak,
Med högre sold och löften om belöning;
Men fåfängt: de till strid ej hade hjerta,
Och vi med dem ej något hopp om seger.
Vi flydde: kungen gick till drottningen.
Er bror lord Georg, Norfolk och jag sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
