Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Tredje delen. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så smälter denna sega kittning ned
Och mattar dig, men styrker stolta York.
Likt sommarflugor svärma menigheter,
Och hvart, om ej mot solen, flyga myggen?
Och hvilken skiner nu, om ej din ovän?
O Phoebus, om du icke hade låtit
Ditt eldspann tyglas utaf Phaëton,
Så hade ej din strålvagn jorden svedt;
Och, Henrik, om du herrskat som en kung,
Så som din far och som din farfar gjorde,
Och aldrig lemnat huset York en fotbredd,
Så hade de ej svärmat nu som flugor;
Och jag och många tusen här i landet
Ej hade lemnat enkor qvar i sorg,
Och sjelf du suttit på din thron i lugn.
Men ogräs växer bäst vid ljumma vindar,
Och efterlåtenhet gör röfvarn fräck, –
Min klagan fåfäng är, mitt sår obotligt;
Ej väg till flykt, ej heller kraft att fly;
Min fiende är hård och skoningslös,
Ty jag af honom ej förtjenat skoning.
I mina djupa sår har luften trängt,
Och mycken blodförlust har gjort mig matt; –
York, Richard, Warwick, hören Cliffords röst:
Jag edra fäder drap; här är mitt bröst.
(Han svimmar).
Drag andan, lorder; medgång bjuder hejd
Och glattar vänligt krigets rynkta panna. –
En tropp förföljer blodigt sinnad drottning
Som förde Henrik, fast han konung var,
Liksom ett segel fyldt med häftig stormvind
Galejan tvingar att mot strömmen gå.
Men tror ni ock, att Clifford flytt med dem?
Han har omöjligt kunnat komma undan,
Ty – midt i synen kan jag säga det –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
