Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Tredje delen. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom nu, min fru; – och hören det J prinsar,
J skolen hålla henne uti ära.
Ja, Edvard håller qvinfolk han – i ära.
Ack, att i merg och ben så tärd han vore,
Att inga friska qvistar från hans länder
Min framtids gyllne planer korsade!
Dock mellan mig och mina tankars sträfvan –
När lystne Edvards rätt begrafven blifvit –
Stå Clarence, Henrik och hans son, ung Edvard,
Samt deras lifsarfvingar i en framtid
Och mota mig att ingen plats jag får;
En högst betänkelig omständighet!
Så står jag blott och drömmer här om makt,
Liksom en man som stån på kringsköljd udde,
Och ser en fjerran strand den han vill nå,
Och önskar att hans fot fick ögat följa,
Och bannar sjön som stänger honom vägen,
Och ville gerna tappa ut dess böljor.
Så, fjerran från, jag traktar efter kronan,
Och så jag står och bannar mina hinder
Och säger att jag vill dem skära bort
Och med omöjligheter smickrar mig.
Min blick för snabb, min själ för inbilsk är,
Om hand och kraft ej mäkta likna dem.
Godt; tänk om intet rike fans åt Richard,
Hvad annan glädje kan väl verlden gifva?
Jag vill i qvinnosköt min himmel söka
Och sira ut min kropp med bjefs och glitter,
Med blick och ord förtrolla hulda damer.
Ack, hvilken dårlig tanke, mindre trolig
Än att förvärfva tusen gylne kronor!
Nej, kärlek svor mig hat i moderlifvet
Och mutade, om sina fröjder nisk,
Med någon skänk den skröpliga naturen
Att krympa hop min arm som vissnadt strå,
Att torna upp en puckel på min rygg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
