Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna.
Hur underbart, när djeflar tala sanning!
Mer underbart, att englar rasa så. –
Tillåt, gudomligaste ibland qvinnor,
Att jag en gång får lof att mig befria
Från de förmenta synder som mig trycka!
Tillåt, du etter-afskum ibland männer,
Att jag en gång för dina kända synder
Får dig förbanna, du förbannade!
Du, skönare än tunga nämna kan,
Haf tålamod att lyssna till min ursäkt!
Du, fulare än hjerta tänka kan,
Ursäktas blott, om sjelf du hänger dig.
Förtviflan sjelf anklagade mig då.
Just din förtviflan blefve då din ursäkt,
När på dig sjelf du kräfde rättvis hämd,
Du som så orättvist har andra mördat.
Tänk om jag dem ej drap!
Då äro de ej döda:
Men döda äro de, och du har gjort det,
Du djefvulsknekt.
Jag ej din man har dödat.
Nå väl, då lefver han.
Nej, han är död,
Och han är mördad utaf Edvards hand.
Det lög du i din själ; Margretha såg
Din mördarklinga ryka af hans blod,
Densamma som en gång i hennes hjerta
Du stött, om ej din bror värjt af dess udd.
Jag retad var af hennes falska tunga,
Som skulden vrok på mitt skuldlösa hufvud.
Du retad var af din blodlystenhet,
Som aldrig annat drömde om än mord;
Drap du ej denna kung?
Det tillstår jag.
Du tillstår, piggsvin? Nå så gifve Gud,
Att du må bli fördömd för denna illbragd!
O, han var ädel, mild och dygdesam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
