Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dottr.
Men hvarför gråter du och slår ditt bröst,
Och ropar: "Clarence, o min arma son!"
Hvi ser du på oss och ditt hufvud skakar
Och kallar oss för faderlösa kräk,
Om än vår ädle fader var i lifvet?
Ack, kära barn, J missförstån mig båda;
Jag jemrar öfver kungens sjuklighet;
Hans död jag fruktar, men er faders ej;
Förlorad sorg att sörja en förlorad!
Således tror ni dock, att han är död.
Min farbror konungen är skuld dertill;
Gud skall det hämna; jag anropar honom
Med ifrig bön om detta enda blott.
Och det gör också jag.
Tyst, kära barn! Er håller kungen af,
Ni små menlösa och oskyldiga;
Ni kan ej gissa hvem har dräpt er far.
Jo, farmor; ty min goda farbror Gloster
Har sagt, att kungen, retad af sin drottning,
Uppdiktat brott att fängsla honom för;
Och farbror gret, då han mig sade det,
Och kysste mig så vänligt uppå kinden,
Bad mig till honom som till far mig trygga,
Så skulle han mig älska som sitt barn.
Att falskhet dock så ädel form kan stjäla.
Och dölja ondska under dygdens larf!
Han är min son, och det min smälek är;
Dock sög han ej sitt svek ur mina spenar.
Tror farmor då, att farbror skrymtade?
Ja, barn.
Jag kan ej tro det. Hör! Hvad larm är detta?
Hvem hindrar mig att gråta och att jemra?
Att banna ödet och mig sjelf att plåga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
