Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. III, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buck.
Två pelare som värna ifrån fall
Och flärdens retelser en christlig prins.
Och se, en bönbok har han i sin hand;
Så är en helig man uti sin prydno. –
Store Plantagenet, högborne prins,
Förläna gunstigt öra åt vår bön,
Förlåt oss att vi vågat störa så
Ditt christeliga nit, din fromma andakt!
Mylord, för mig behöfves ingen ursäkt;
Jag snarare får bedja er om tillgift
För det jag tjenade min Gud så ifrigt,
Att mina vänner jag försummade.
Men nog om det; ers nåde, hvad behagas?
Det som jag hoppas täckes Gud i himlen
Och alla redeliga männer här
På denna ö, som nu är utan styrsel.
Jag fruktar, att jag något dåd bedrifvit,
Som är misshagligt uti stadens ögon,
Och att J viljen nu mitt felsteg klandra.
Det har ni gjort; ack, att ers nåde ville
På vår hemnställan rätta edert fel.
Hvi andas jag uti ett christligt land,
Om jag ej skulle göra det?
Nå väl,
Det är ett fel, att så ni lemnar bort
Det högsta sätet, majestätets thron
Och edra stora fäders herrskarspira,
Er höga rang, er bördsrätt och er ära,
Den ni har ärft från konungsliga anor,
Åt en oäkta och förruttnad stam,
När under edra milda tankars sömn –
Dem här till landets bästa nu vi väcke –
Vår ädla ö har mistat egna lemmar,
Fått anletet af smäleks skråmor vanstäldt,
Sin kungastam med usla qvistar ympad
Och nästan blifvit qväfd i vida gapet
Af glömskans djupa, evigt mörka natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
