Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att borra mig i sank; han gått till kungen,
Jag följer för att trotsa honom.
Bida,
Låt ert förnuft med vreden pläga råd
Om hvad ni tar er för. I branta backar
Man sakta går i början; vreden liknar
En ifrig häst, som, om han släpps i väg,
Af egen eld blir matt; så klokt som ni
Kan ingen råda mig: var mot er sjelf
Hvad ni mot vännen är.
Jag går till kungen;
Der skall med ärans röst jag qväsa modet
På Ipswichs-lymmeln eller ropa högt
Att ingen rang mer fins.
Nej, sansa er.
Gör ugnen ej så glödhet åt er ovän,
Att sjelf ni bränner er; är man för häftig,
Så springer man för långt förbi sitt mål
Och tappar vadet. Vet ni ej, att elden,
Som kommer vätskan till att koka öfver,
Förtär den bäst den tyckes öka den?
Låt säga er; ej någon engelsk själ
Kan bättre styra er än sjelf ni kan,
Om med förnuftets vätska ni vill släcka,
Ja, dämpa blott er vredes eld.
Min herre,
Jag tackar er; jag följa vill ert råd. –
Men den dumdryga skurken – ej af galla
Jag säger så, men blott af ädel harm –
Är, som jag vet af goda skäl och grunder,
Så klara som när uti sommarbacken
Den minsta kiselsten man ser på bottnen,
En mutkolf och en niding.
Säg ej så.
Jag säger det till kungen; mitt bevis
Står fast som klippan. Märk: den helga räfven,
Nej ulfven eller kanske bådadera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
