Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ve öfver er och alla falska smilar!
Hur kunnen J det rådet gifva mig –
Om någon sorts barmhertighet J kännen
Och ären annat än prestrockar blott –
Att anförtro min sjuka sak åt den
Som hatar mig; ack, redan ur sin säng
Han mig förskjutit och för längesedan
Utur sin kärlek; jag är gammal vorden,
All den gemenskap som jag har med honom
Är lydnad blott; hvad kan väl hända mig
Som värre är? Till mitt förderf och fall
Står all er håg.
Värst är att det ni fruktar.
Har jag så länge lefvat – sjelf jag talar,
Ty dygd har ingen vän, – som trogen maka,
En qvinna – utan skryt jag djerfs det säga –
Som aldrig med misstanka brännmärkt blef;
Har jag med hjertats fullhet städse mött
Min kung och älskat honom näst min Gud,
Lydt, svärmiskt dyrkat honom, ja förglömt
Min bön och andakt för att honom hylla,
Och lönas så? O, det är hårdt, mylords!
Framvisen mig en trogen äkta hustru,
Som aldrig drömt en fröjd som ej var mannens;
Hur mycket än hon gjort, så har jag dock
Förmer än hon – ett gränslöst tålamod.
Min fru, ni flyr det goda vi er unna.
Mylord, så skyldig djerfs jag mig ej göra
Att sjelf afsäga mig den ädla titel,
Som kungen gift mig med; blott döden kan
Mig skilja från min rang.
Jag ber er, hör mig.
Ack, att jag aldrig trampat engelsk jord,
Ej luktat smickrets blomster som der växa!
J hafven englars anleten, men Gud –
Han känner hjertat. O, hvart taga vägen,
Jag olycksaligast bland alla qvinnor! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
