- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
12

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. I, 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tagit en tiggare utan särdeles utmärkelse. Men hur kommer
det till, att han skall bo hos er? Hur har ni blifvit
bekanta?
Phil Hans far och jag voro krigskamrater, och jag har
mer än en gång haft fadren att tacka för ingenting mindre
än mitt lif. (POSTHUMUS kommer). Här kommer Britten.
Tag så emot honom, som det anstår män af er bildning att
bemöta en främling af hans stånd. - Jag ber er allesamman,
gör närmre bekantskap med denna herrn, hvilken jag
rekommenderar hos er som en af mina ädla vänner. Huru
värdig han är, vill jag låta tiden utvisa, heldre än att prisa
honom i hans egen närvaro.
Fransm. Min herre, vi hafva gjort bekantskap i Orleans.
Posth. Sedan den tiden har jag stått i skuld hos er för
tjenster, dem jag aldrig till fullo kan betala.
Fransm. Min herre, ni öfverskattar mina obetydliga
vänskapstjenster; det var mig kärt, att jag kunde försona
min landsman och er. Det hade varit skada, om ni hade
kommit ihop med hvarandra med så dödliga afsigter som
ni då hade båda två, och för en sak af så ringa betydenhet.
Posth. Förlåt mig, jag var den tiden en ung resande,
som heldre undvek att rätta mig efter hvad jag hörde, än
lät leda mig i mina handlingar af andras erfarenhet; men,
äfven efter mognare förstånd bedömdt, - ifall jag icke stöter
med att säga att det blifvit mognare - var min tvist
icke så helt och hållet obetydlig.
Fransm. Jo, allt för obetydlig för att behöfva afgöras
med svärdet; i synnerhet af två sådana personer, som
efter all sannolikhet skulle hafva dödat den ena den andra
eller stupat båda.
Jach. Kan man utan ohöflighet fråga hvad tvisten
gällde?
Fransm. Det tror jag visst. Det var en tvist inför
allmänheten, som utan tvifvel kan tåla vid att omtalas.
Den liknade mycket det samtalsämne som vi hade härom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free