Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärt besvär förgäfves. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min röda, gyldene initial.
O, att din kind med O’n ej vore full!
Låt mina kopp-ärr vara, lilla gull!
Säg hvad Dumain till skänks dig gifvit har?
Den handsken här.
Han gaf dig väl ett par?
Det gaf han mig, och utomdess en stim
Af tusen sinom tusen kärleksrim
Befängda utaf svulst och skrymteri,
En riktig smörja, sämsta fuskeri.
Det här och perlor Longaville mig sände,
Men på hans bref det fans ej någon ände.
Det tror jag; brefvet borde varit kort,
Men perlebandet af en längre sort.
Ej brefvet då sig fallit fullt så torrt.
Det roligt är att kära karlar plåga.
De tokarna som trifvas i sin låga!
Den der Biron af qval skall få sin råga.
Om blott jag finge honom smått om hand,
Han skulle krypa, slicka, gå i band
Och lyda minsta vink som en passopp
Och rimma ändlöst utan lön och hopp.
Han skulle stå på tå för mig och krusa
Och vara nöjd, när jag täcks honom snusa;
Jag skulle qväsa honom så bastant,
Att knappt han skulle vara värd en slant.
Klok man, som blir en tok, är värre knäckt
Än någon ann’; men narr, i visdom kläckt,
Har visdoms stöd och hjelp utaf sin bok;
Vett honom gör till lärd och rolig tok.
Ej ungdomsblod så hett till hjertat rinner,
Som ärbarhets då den af kärlek brinner.
Ej dårens dårskap så påtaglig är,
Som vis mans dårskap då han blifvit kär;
Ty allt sitt vett den token derpå spiller
Att visa klokskap uti kärleks-griller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
