- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
204 / 6

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. I, 1 - Som ni behagar. I, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom riktigt för dig, sådan som han är, så skulle jag få rodna och gråta, och du blekna och förvånas.

Charl. Jag är hjertans glad att jag gick hit. Kommer han i morgon, så skall han få sin lön. Och kan han gå sedan på egen hand, så vill jag aldrig täfla om priset mer. Farväl, ers nåd! (Går).

Oliv. Farväl, goda Charles. – Nu skall jag sporra upp den vindspelaren. Jag hoppas, jag skall få se ett lyckligt slut på honom; ty mitt hjerta, jag vet icke hvarföre, hatar ingenting i verlden så som honom. Likväl är han godsint, icke studerad och likväl kunnig, full af ädla tänkesätt, älskad ända till dyrkan af alla folk-klasser och verkeligen så fästad i folks hjertan, synnerligen mitt eget husfolks, som bäst känna honom, att jag sjelf alldeles faller i vanpris dervid. Men så får det icke länge förblifva; den här boxaren skall klarera saken: ingenting återstår utom att hetsa pojken dit, och det skall jag genast i färd med. (Går).

ANDRA SCENEN.



En öppen plats utanför hertigens slott.

(Rosalinda och Celia uppträda).

Cel. Jag ber dig, Rosalinda, min kära kusin, var munter!

Ros. Bästa Celia, jag visar mer munterhet än jag har i min makt; och ändå vill du, att jag skall vara muntrare? Kan du icke lära mig glömma en landsflyktig far, så bör du icke begära att någon utomordentlig glädtighet skall kunna falla mig in.

Cel. Jag ser nu, att du icke älskar mig lika innerligt som jag älskar dig. Om min onkel, din landsflyktige far, hade fördrifvit din onkel, hertigen min far, och du likväl hade blifvit hos mig, då skulle jag kunnat lära min vänskap att anse din far för min. Det skulle ock du kunna, om din vänskap för mig verkeligen vore så rättskaffens artad som min är för dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:48:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/f/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free