- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
211 / 13

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. I, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och hela verlden tänkte som min far.
Om förr jag vetat att det var hans son,
Så skulle jag min bön med tårar parat,
Förr’n så han skulle vågat sig.


Cel.

Min Rosa,
Låt nu oss tacka, låt oss muntra honom;
Min faders tvära, hatuppfyllda ord
Mig gräma djupt. – (Till Orlando). Bra har ni fört er upp;
Om äfven så ni håller ord i kärlek,
Som nyss ni hållit mer än ni har lofvat,
Så blir er flicka lycklig.


Ros.

(Tager af sig sitt armband). Unga herre,
Bär detta smycke, bär det som en hågkomst
Af en som är ur lyckans tjenst förskjuten
Och skulle gifva mer, om mer hon ägde. –
Vi gå, kusin!


Cel.

Farväl, min vackra herre.


Orl.

Jag kan ej säga tack! Mitt bättre jag
Är plundradt re’n; hvad ännu här står qvar
Är blott skottaflan[1], blott en liflös bild.


Ros.

Han ropar oss. Med lyckan sjönk min stolthet;
Jag frågar hvad han vill. – Ni ropte, herre? –
Berömligt har ni kämpat och besegrat
Väl flera än er ovän.


Cel.

Kom, kusin!


Ros.

Jag kommer ju; – farväl!


(Rosalinda och Celia gå).

Orl.

Hvad lidelse har fjettrat så min tunga?
Jag kan ej tala, och hon bjöd mig samtal!
(Le Beau kommer tillbaka).
Orlando, arme, du är öfvervunnen;
Charles eller någon svagare har segrat!


Le B.

Min bästa herre, jag er vänligt råder
Att lemna denna plats; fast ni förtjenat
Stor heder, ynnest och ett ärligt bifall,
Är dock vår hertigs lynne sådant nu,



[1] I originalet quintain, en maschin, som begagnades att rida sperr emot vid landtliga torneringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free