- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
217 / 19

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA AKTEN. FÖRSTA SCENEN.



Ardennerskogen.

(Den landsflyktige hertigen, Amiens och andra hofman uppträda jagtklädda).

Hert.

Nå mina vänner, bröder i min landsftykt,
Gör vanan icke detta lif mer ljuft
Än flärdens pomp och glitter? Är ej skogen
Mer fri från fara än det falska hofvet?
Här känna vi blott Adams syndastraff,
Årstiders vexling, såsom: vintrens isklor
Och stormens vilda tjut och ilskna gläfs;
Men när han biter så att skinnet svider
Och krymper hop af köld, jag ler och säger:
Det är ej smicker; den rådgifvaren
Mig säger midt i synen hvad jag är.
Ljuf är den nytta oss beskärs af motgång,
Som, liksom paddan[1], stygg och giftbemängd,
Dock bär en rik juvel uti sitt hufvud;
Och detta lif, från verlds-bråk fjerran, finner
Hos träden språk, i källans spegel böcker,
I stenar gudligt tal och godt i allt.


Am.

Jag bytte det ej bort; säll är ers höghet,
Som ödets hårdhet öfversatta kan
Uppå ett sådant mildt och stilla språk.


Hert.

Kom, låt oss gå och fälla villebråd;
Dock skada att de stackars hjerta kräken,
Infödingar i denna öde stad,
Så der få blodig länd på egen jord
För våra hvassa pilar!


1 Hofm.

Ja, min prins,
Det går den vemodsfulle Jacques till hjertat!
Han svär, att ni på detta sätt är värre
Än usurpatorn som har er fördrifvit.
I dag herr Amiens och jag oss smögo
Bak honom, då han vid en ek låg utsträckt,




[1] Enligt folksagan hade paddan i sitt hufvud en sten, som, om den sönderstöttes och blandades med varmt vin, häfde förgiftningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free