Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvars gamla rötter skjuta ut i bäcken
Som sorlar fram igenom denna skog.
Då kom en stackars efterjagad hjort,
Som redan träffad var af jägarns skott,
Att flåsa ut; i sanning, ädle herre,
Så djupa suckar drog det stackars djuret,
Att hvarje andetag dess manke spände
Så att den tycktes brista; och så stora
Och runda följde tårarna hvarandra
Nedåt en menlös nos i sorglig täflan:
Då såg den sorgsna Jacques det ludna kräket,
Der tätt bredvid vår strida bäck det stod
Och ökte den med tårar.
Nå, och Jacques?
Predikade han ej om skådespelet?
Åh jo, i tusen bilder. För det första,
För det att djuret gret i fulla strömmen:
"Ack, arma hjort, du gör ditt testamente
Som verldens barn," han sade, "ger ditt mera
Åt den som har för mycket!" Se’n, att hjorten
Förlåten var af sammetslena vänner:
"Rätt så," han sade, "så förskingras alltid
I motgång våra vänners hop!" Nu sprang
En sorglös flock, af betet mätt, förbi,
Och ingen smekte hjorten; "ja," skrek Jacques,
"Framåt, ni feta gödda medborgsmän,
Se det är seden; hvarför gapar ni
På den der uslingen som spelt bankrutt?"
Så genomborrar han med smäde-ord
Hjertroten uppå stad och land och hof,
Ja sjelfva detta lefnadssätt, och svär
Att vi blott äro röfvare, tyranner
Och mycket värre än, som skrämma upp
De arma djuren, ja nedgöra dem
I deras af naturen gifna boning.
I dessa tankar lemnade ni honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
