Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. II, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han varit hofman, och han påstår äfven
Att damerna, om blott de äro unga
Och sköna, hafva gåfvan att förstå det.
Uti sin hjerna, torr liksom en skorpa
På bottnen i en matsäck efter resan,
Han packat in rätt underbara lager
Af tänkspråk, dem han sedan plockar fram
I form af smulor. Den som vore narr!
Narrkåpan är min enda ärelystnad.
Den skall du få.
Det är min enda önskan,
Blott ni vill kratta rent ert bättre vett
Ifrån allt ogräs af den falska tanken
Att jag är klok. Jag måste ha min frihet
Och lof att lika djerft som vinden blåsa
På hvem jag vill, ty sådant tillhör narren;
Och den som gisslas värst utaf min dårskap,
Han måste skratta bäst; och hvarför måste?
Det hvarför är så öppet som en kyrkväg,
Ty den som narrn har sårat med sin visdom,
Han är en större narr, hur ondt det gör,
Om han ej synes känslolös för slaget,
Ty annars blef den vises dårskap blottad
Just genom narrens snärtningar på måfå.
Sätt kåpan på mig, låt mig fritt få språka
Allt hvad mig lyster; jag skall rensa kroppen.
Fördrifva smittan ur den onda verlden,
Om tåligt blott man följer mitt recept.
Åh fy! Jag vet väl hvad du ville göra.
Hvad annat väl än godt, för tusan plåtar!
Den största synd, då synd du ville straffa:
Ty sjelf en tygellös krabat du varit,
Så sinligt vild som sjelfva djurets drift;
Och alla skylda sår och dolda smittor
Som du på egen hand förskaffat dig,
Dem skulle du i verlden sprida kring.
Ha! Hvem predikar väl mot högfärds synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
