- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
239 / 41

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. III, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allt i Rosas själ han gjutit,
Och af tusendes behag
Skaptes Rosas anletsdrag.
Sådant himlen Rosa gaf,
Mig att dö som hennes slaf.


Ros. Ack, du goda Jupiter! – (Till Celia). Med hvilken tråkig kärlekspredikan har du icke utledsnat din församling utan att en gång ropa: "hafven tålamod, käre själar![1]"

Cel. Såå! Vänner bak ryggen? – Lemna oss ett ögonblick, herde; följ honom, gosse.

Prob. Kom, herde, låt oss göra en hederlig reträtt, om icke med rubb och stubb, åtminstone med pick och pack.

(Corinnus och Proba gå).

Cel. Hörde du verserna?

Ros. Åh ja, jag hörde dem allesamman och fler till, ty somliga af dem hade fler fötter än verserna kunde bära.

Cel. Det gör ingenting; fötterna kunde bära verserna.

Ros. Ja, men fötterna voro lama och kunde icke bära sig utan verserna, och derföre stodo de helt lamt i versen.

Cel. Men kunde du höra utan förvåning, att ditt namn både hänger och är inristadt i dessa träd?

Ros. Jag hade redan hunnit sju dagar[2] af nio förbi all fårvåning då du kom, ty se här hvad jag fann på en palm. Jag har aldrig varit så omrimmad alltsedan Pythagoras tid[3], då jag var en irländsk råtta och blef ihjelgifven med rim, efter hvad jag dunkelt vill erinra mig.

Cel. Kan du gissa hvem som gjort detta?

Ros. Är det en karl?

Cel. Med en kedja om halsen, som du en gång burit. Skiftar du färg?

Ros. Hvilken? Jag ber dig.

Cel. O himmel! O himmel! Det är en svår sak för vänner att kunna träffa hvarandra; men berg kunna försättas af jordbäfningar och så möta hvarandra.

Ros. Nej, säg hvem är det?

Cel. Är det möjligt?


[1] Detta infall gäller puritanerna och deras långa predikningar.
[2] Jmfr Henrik VI, 3 d. sid. 47.
[3] Allusion på Pythagoras’ lära om själavandringen. Då Steevens och Malone berätta, att de irlänska poeterna kunde döda råttor med sina verser, så är väl dermed menadt carmina i den romerska meningen af besvärjelse-sånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free