- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
247 / 49

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. III, 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdshus. – Jag ville verkeligen önska, att gudarna hade gjort dig poetisk.

Agn. Poetisk! Jag vet icke hvad det är att vara poetisk. Är det någonting beskedligt i ord och gerningar? Är det någonting lefvande? Är det sant?

Prob. Nej, visst icke; ty den sannaste poesi diktar som mest, och älskare äro mycket begifna på poesi; och hvad de svära på poesi, det kan man säga att de dikta som älskare.

Agn. Kan ni då önska, att gudarna måtte ha gjort mig poetisk?

Prob. Det önskar jag visst, ty du svär för mig att du är dygdig; om du nu vore poet, så kunde jag ha något hopp om att du diktade.

Agn. Vill ni då icke, att jag skall vara dygdig?

Prob. Nej, visst icke, så framt du icke vore bra ful, ty dygd förenad med skönhet, det är som honungs-sås på socker.

Jacq. En sinnrik narr!

Agn. Nå väl, jag är icke skön, och derföre ber jag gudarna ge mig dygd.

Prob. Godt; men att kasta bort dygd på en ful och otreflig qvinna, det är som att bjuda läckra rätter på ett orent fat.

Agn. Jag är icke otreflig, fastän jag tackar gudarna att jag är ful.

Prob. Nå, pris vare himlen för din fulhet! Otrefligheten kan komma sedan. Men det må nu vara hur det vill jag gifter mig med dig, och har i sådan afsigt vidtalt pater Olivarius Antitext ifrån byn här näst intill, och han har lofvat att komma hit här i skogen och viga oss.

Jacq. Det der sammanträdet ville jag gerna öfvervara.

Agn. Nå, gudarna gifve oss glädje!

Prob. Amen! Den som nu vore rädd af sig, kunde lätt studsa tillbaka vid det här försöket, ty här ha vi intet annat tempel än skogen och ingen annan församling än hornboskapen. Men hvad gör det? Friskt mod! Horn äro förhatliga, men de äro oundvikliga. Det heter: mången vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free