Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. III, 2 - Timon af Athen. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, som ni sagt, med Timon är det slut;
Med knäckt kredit man sällan tar sig ut. (Går).
Hör ni, Hostilius?
Endast allt för väl.
Ja, det är verldens lif; af samma stycke
Är hvarje smickrar-själ. Hvem vågar kalla
För vän den man som doppar i hans fat?
Jag vet, att Timon honom var en far,
Han uppehöll hans namn med egen börs,
Försåg hans hushåll, ja, med egna medel
Betalte dennes tjenare sin lön.
Han dricker ej ett drag då Timons silfver
Ej träder på hans läppar, och likväl —
O, hvilken odjurshamn är menskans skepnad,
När på dess panna bor otacksamhet! —
Han nekar nu, i mån af hvad han äger,
Hvad menskovännen tiggaren förunnar.
Det suckar fromhet vid.
För egen del
Har jag visst aldrig smakat Timons godhet,
Och ingen gunst har kommit öfver mig
Att stämpla mig som vän. Men jag bedyrar —
För Timons ädla själ och kända dygd
Och vördnadsvärda vandels skull — om han
Till mig sig vändt i sin förlägenhet,
Mitt allt jag skulle ansett som hans skänk
Och återgifvit honom bästa hälften,
Så älskar jag hans hjerta. Men jag ser,
Sitt samvete, det måste man regera,
Ty nu värderas egennyttan mera. (De gå).
Men hvarför just till mig? Det fins väl andra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
