Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alc.
Ursäkta honom, söta du; hans vett
Har drunkuat och gått under i hans ofärd. —
Jag har blott litet guld, min heders-Timon,
Och denna brist gör uppror dagligdags
Uti min arma här. Jag hört med smärta
Hur grymt Athen, förgätande ditt värde
Och dina bragder, när grannstater hade
Det knäckt, om ej ditt svärd och lycka varit, —
Jag ber dig, slå på trumman, gå din väg.
Jag är din vän och ömkar dig, o Timon.
Hur kan du ömka den som så du plågar?
Jag helst vill vara ensam.
Nå, farväl!
Här litet guld.
Behåll! Jag kan ej äta’t.
Då jag Athen, det stolta, störtat har —
Du krigar mot Athen?
Och det med skäl.
Må gudarna det helt och hållet krossa
Uti din seger samt, när du har segrat,
Tillsist dig sjelf!
Och hvarför mig?
Ty du
Är född att genom skurkars mord förderfva
Mitt fosterland!
Se här ditt guld! Guld har jag sjelf; gå bort!
Blif lik planeters pest, då Jupiter
I smittad luft utöfver gudlös stad
Strör ut sitt gift; ditt svärd ej någon skone,
Ej gamla gubben för hans silfverskägg,
Han är en ockrare; hugg ned matronan,
Hon hycklar, endast hennes drägt är sedig,
Sjelf kopplar hon; låt icke jungfruns kind
Ditt skarpa svärd förslöa; denna svanbarm,
Som bakom fönstret kittlar männers ögon,
Ej på benådningslistan skrifven står,
Skrif upp den som en gudsförgäten niding;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
