- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjunde bandet /
72

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. V, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIMON AF ATIIFN. V, 2.
1 Sen. Vackert taladt.
Tim. Min hmelsning bär till mina kära landsmän, —
1 Sen. De orden pryda munnen då ni talar.
2 Sen. Och gå igenom örat, som en hmjelte
Igenom sin triumfport.
Tim. Helsa dem
Och säg, att — för att lindra deras sorger,
Bekymmer, smärtor, skräck för krigets hugg,
Olycklig kärlek ochm de vedermödor
Som våra svaga käril dragas med
På hifvets villostråt — jag vill dem trösta
Och lära dem ett sätt att förekomma
Den vilde Alcibiades’ förderf.
2 Sen. Det låter godt, harm kommer nog tillbaka.
Tim. Det växer i min täppa här ett träd,
Som med det snaraste jag måste fälla
För mitt behof. Säg mina vänner, säg
Athmenare af alla stånd och villkor,
Från Imög till- låg, att en och hvar som vill
Sirm vedermöda sluta skall sig skynda
Och komma hit, förr’n trädet yxan känt,
Och härmga sig. — Jag ber er, Imelsa dem.
Flav. Stör honom ej; så der förblir hmamm städse.
Tim. Kom icke Imit igen; nmen säg Athmen,
Att Timon har för evigt byggt sin boning
Uppå det salta hmafvets låga strandbrädd,
Som en gång hvamje dag den vilda floden
Betäcker med sin fradgas svall. Kom dit
Och låt min grafsten blifva ert orakel. —
Var tyst, min mun! Låt bli att bittert orda;
Må pest ochi gift förbannelsen fullborda!
Gräf grafvar blott med död till arbetslön!
Sol, shockna! Det var Tiumons sista bön.
1 Sen. Hans missmod oskiljaktigt fästadt är
Vid hans natrmr.
2 Sen. Det är ej väröt att hoppas
På lmononm mer. Nu vända vi tihhbaka

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:55:54 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/g/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free