Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tranio, du vet, att, förd af ifrig längtan
Att Padua se, de sköna konsters amma,
Jag anländt hit till sköna Lombardiet,
Det herrliga Italiens paradis,
Och att min faders gunst och huldhet gifvit
Mig tillstånd godhetsfullt samt dig till sällskap,
Du trogne tjenare, i allt bepröfvad;
Låt nu oss andas ut och börja lyckligt
Vår lärdomskurs i konst och vitterhet.
Pisa, berömdt för ädelt borgerskap,
Mig lifvet gaf; der vistas ock min far,
Vincentio af Bentivogliers slägt,
En köpman vidtberömd i hela verlden.
Vincentios son, i Florens fostrad upp,
Det anstå skall sin faders hopp att kröna
Och pryda med sin dygd hans rikedom.
Och derför vill jag här studera dygd
Och lägga mig på den filosofi,
Som undervisar om att endast dygden
Kan skänka oss en sann lycksalighet.
Hvad säger du? Har jag ej Pisa lemnat
Och kommit hit, liksom en man som lemnar
En låg-grund damm och kastar sig i hafvet,
På det han måtte riktigt släcka törsten?
Mi perdonate, kän, unga herre,
Jag har i allo samma hug som ni;
Glad att ni härdar fram i ert beslut
Att smaka ljuflig visdoms ljuflighet.
Men, gode herre, då vi så beundre
Den der moralen och dess dygdelära,
Låt oss ej blifva Stoiker och stockar
Och krypa så för Aristoteles,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
