- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjunde bandet /
92 / 14

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. I, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänskapligen fortfara, till dess vi skaffat Baptistas äldsta dotter
en man och derigenom gjort den yngsta till äktenskap
ledig; sedan raskt till verket igen! – Söta Bianca! – Lycka
träffar man; den fortast rider, vinner priset. Hvad tycks,
signor Gremio?

Grem. Det går jag in på. Jag skulle gerna ge den
bästa hästen i Padua till frieri-ridt åt den som grundeligen
ville fria till henne, äkta och anfäkta henne och befria
huset ifrån henne. Kom nu!

(Gremio och Hortensio gå).

Tran.

Jag ber er, herre, säg mig, är det möjligt
Att kärlek så i hast kan rötter slå?


Luc.

Ack, förr’n jag sjelf det insett, ej jag trodde
Att sådant möjligt eller rimligt var!
Men se! Som sysslolös åskådare
Jag rönte kärleks makt i sysslolöshet;
Och nu bekänner jag rent ut för dig, –
Som är mig lika kär och oumbärlig,
Som Anna fordom var för drottning Dido –
Tranio, jag tärs, jag pinas, jag förgås,
Om denna hulda flicka ej jag får.
Ack, råd mig, Tranio! jag vet du kan;
Ack, hjelp mig, Tranio! jag vet du vill.


Tran.

Det är ej tid att nu er banna, herre;
Man bannar icke kärlek bort ur hjertat;
Har kärlek fångat er, så blir dervid:
Redime te captum quam queas minimo.[1]


Luc.

Haf tack, gå på; det lindrar redan något;
Än mer af samma sort; ditt råd är godt.


Tran.

Ni såg så trängtande på flickan, herre,
Att knappt jag tror ni märkte hufvudsaken.


Luc.

Ack jo, jag fägring såg på hennes anlet
Så herrlig som Agenors dotter hade,
Då Jupiter, förtjust vid hennes hand,
Med sina knän gaf kyss åt Cretas strand.


Tran.

Ni såg blott detta? Ej hur hennes syster
Begynte gräl och stormade så grufligt,
Att knappt ett menskligt öra larmet tålte?



[1] Denna vers utur Terentii Eunuehus har Shakapeare afskrifvit sådan som han fann den i Lilly’s latinska grammatika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:48:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/g/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free