Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petr.
Hör, Karin; ej så lätt du slipper mig.
Jag er förargar, om jag dröjer här.
Ack nej! du är så hjertans söt och snäll! –
Man sagt, att vild och tvär och stursk du var,
Men nu jag ser att ryktet dig beljugit,
Ty du är munter, glad och ytterst höflig,
På orden njugg, men ljuf som vårens blommor.
Du kan ej glo försmädligt, rynka pannan
Och bita läpp som arga qvinfolk göra;
Du finner ej behag i gräl och konster,
Men talar mildt med dina friare
Och är så ljuf och älsklig i ditt samtal.
Hvi säger verlden, att min Karin haltar?
Du stygga verld! Så smal och rak är Karin
Som hassel-spö’t, så brun som hasselnöten
Och sötare än hasselnötens kärna.
Ack, låt mig se din gång! – Du haltar ej.
Gå, narr, och kommendera dina drängar.
Så har Diana aldrig skogen prydt,
Som Karin detta rum med kunglig gång!
Diana vare du och Karin hon,
Den kyska du och hon den lustiga.
Hvar har ni lärt ett sådant artigt tal?
Det är ex tempore: jag brås på mor min.
En småqvick mor; dum vore sonen annars.
Är jag ej klok?
Je, jemt och rätt du kan
Dig hålla varm.
Det skall jag också göra
Uti din säng, min söta Catharina.
Och derför utan krus jag säger nu:
Din far har lofvat mig, att du skall bli
Min hustru; hemgift redan är bestämd,
Och – vill du eller ej – du skall bli min.
Jag är en man som passar just för dig,
Ty, vid den sol som strålar på din skönhet, –
Din skönhet som hos mig har kärlek väckt, –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
