Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bianca.
Ni skämtar; båda övergivit mig?
Det hafva vi.
Vi äro Licio qvitt.
Jo, han skall ha en munter änka nu,
Som inom dygn förlofvas skall och giftas.
Gud gifve honom lycka!
Han tuktar henne nog.
Så säger han.
Han går minsann i tuktnings-skolan redan.
I tuktnings-skolan? Finns det sådant ställe?
Ja, fröken; och Petruchio är rektorn,
Som lär på mången mästerlig fason
Hur arga qvinfolk tuktas med kapson.
Ack, herre, jag så länge stått och lurat,
Att helt kaputt jag är; dock kom till slut
En gammal engel utför backen ned;
Han passar nog.
Hvem är han, Biondello?
En merkatant, ja, eller en pedant,
Jag vet ej rätt, men högst pertentligt klädd,
i gång och hållning mycket lik en pappa.
Hvad skola vi med honom, Tranio?
Om han lättrogen är och tror min saga,
Så spelar han Vincentio med fröjd
Och ger Baptista Minola förskrifning
Så bra som vore han Vincentio sjelf. –
För bort er käresta och lemna mig.
Guds fred!
Guds fred, min herre; var välkommen.
Går resan längre, eller är ni framme?
Här är jag framme ett par veckors tid,
Men sedan längre fram, ja, fram till Rom
Och så till Tripolis, om Gud ger helsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
